Vad härligt det var idag i det frostnupna gräset!

En riktig toppendag faktiskt!

Ibland var det det där tjatet om att jag skulle komma när jag hade mycket viktigare saker för mig. Belöningen kom faktiskt.

Jag mötte kompisen Lux, som hade ett riktigt fynd i tassarna - en träbit som var väldigt speciell.

Han var så intresserad och koncentrerad på sin träbit att han inte ens orkade bry sig om mig det endaste lilla. Jag fick roa mig med att dofta på hans bakdel.

Vad bryr jag mig om honom? Jag har hittat mig en egen träbit! Så det så.

Jag fick följa med på en cykeltur idag och det tycker jag alltid är väldigt roligt. Det blir voff och koppelbitning omvartannat för att tala om hur kul det är, även om det blir lite tillfällen till att kolla av doftställen.

Som om det inte är blött nog ute började det ösregna på hemvägen. Det är tur att jag har många tasshanddukar att använda.  

Det är jätteblött!

Idag var jag på rundvandring i Gammliaskogen och då såg det ut lite så här:

Matte visslade och hade sig när hon skulle gå ut. Jag bara måste få följa med! Vill, vill!

OK, vi går ut och vad är det för väder? Ösregn... Eftersom det är så kul att gå ut med matte åt det här hållet, bryr jag mig inte.

Jag blir lämnad utanför en affär och får sitta fastsurrad i en krok i regnet! Jag gör vadsomhelst om jag får något i gengäld - en godbit kanske? Nej, inget i fickorna idag... Jag har inget för mitt fjäskande, men jag var tyst som en mus där vid den blöta väggen. Jag borde få en guldstjärna uppklistrad någonstans.

Jag väntar på en VVS-montör. Kommer idag eller i morgon, eller någon annan dag?

En kula kan skingra tankarna och få tiden att gå lite snabbare.

Ibland blir det lite krångligt. Under den här möbeln var det lite knasigt att komma åt. Men, det går på nåt vis.

Jag har minsann vunnit en tävling idag!

UnderCovers kluriga bildgåta var en lätt match. Man har väl koll.

Ibland är en promenad väldigt trevlig. För att få lite överblick ställer man sig vid närmsta staket och kollar in området. Oftast får man syn på någon fyrbent kompis. Ibland är dom väldigt små, och matte undrar oftast vad man ska ha en sån till. Små tussar i ett koppel.

Jag träffade i alla fall på en mycket trevlig hane, irländsk setter, som ville leka med mig. Men, det ville inte hans husse. Hanen (Zlatan - snyggt namn!) hade rymt och fick jättemycket skäll av hussen när han med vissa problem lyckades få fast Zlatan. Zlatan var lika snabb som den riktige (guldgossen - det betyder det).

Några rör(l)iga bilder från idag:

Jag har varit ute på charmoffensiv i helgen och fått en massa nya vänner. Det är inte dumt att visa upp sig bland middagsgäster och anlägga bästa charmminen.

Det var bara ett aber: Ingen bjöd på den mista lilla godbit från bordet... Nej, jag blev helt utan, men jag fick något annat: En ny familj som jag får bo hos när matte och husse lämnar mig ensam om ett tag. Det kommer att bli toppen. Dom gillar hundar och speciellt mig!

Det här känns ju väldigt onödigt...

Sitta här och se fin ut.

Eh, kommer det nåt gott då?...

Jaha, man måste sitta så här snyggt.  Vad gör man inte för att få slippa koppeltvånget.

Äntligen fri!

Solen har tillochmed kommit fram och inga moln finns på himlen så långt man kan se.

Vad skönt med en regnfri dag!

Har man inte kam och borste med sig får det bli pälsnoppning för hand.

Man måste ha koll på aktiviteter runt omkring sig. Idag är jag medhjälpare till han som vispar ihop en grå gegga. Ätbart? Nej, inte mycket. Det luktar inte heller speciellt gott.

För övrigt är det tveksamt om jag går ut idag. Inget hundparaply är inköpt och jag har inga stövlar heller. Men, måste väl förr eller senare... Blää!

Ja, så är det. Det liknar mer höst än vinter.

Det går dock att gå ut. Man kan vara ute länge tillochmed. Det regnar ju inte.

Idag blev det bara bilder av min bakdel - och den är ju vacker och syns på långt håll!

   Nej, det är inte värt att gå ut idag heller...

Jag ligger hellre i vägen för min kompis i badrummet. Han får kliva över mig när han ska gå ut och in. Jag vill kolla att han gör ett bra jobb. Måtte han inte smitta ner mig och min övriga flock, för han har legat i 40 graders feber. Kan han ha smittats av den nya influensan? Vem vet.

Min äckliga medicintablett skulle tryckas ner i min hals idag igen. Men, jag har ett knep. Jag svälger inte och väntar en stund och så spottar jag ut, även godiset som matte stoppade in efteråt. He he. Man får inte vara dum. Hon fick prova tre gånger innan jag lät den slinka ner för svalget. Okey, man måste ta sin medicin, men jag gör det inte utan trix.

Igår regnade det bara lite och då tyckte jag att det kunde vara värt att gå lite längre. Fältet och skogen var som en myr och grusvägarna hur geggiga som helst. Mattar gillar inte sånt, vi hundar bryr oss föga. Stora handduken måste dock fram när man ska in igen.

Tassarna fick en genomgång. Nu har jag snygga välklippta klor och insmorda trampdynor. Dom är åtminstone väl tvättade av mig - salvan smakar väldigt gott.

Det är lika bra att gå isäng. Det kan inte bli tristare än en sån här blöt, grå, trist dag...

Släpp in mig fort!

Jag har inte bett om att få vara ute och allra minst att ha på mig en sån här avskyvärd regnkappa! Matte trodde att hon skulle kunna lura mig att springa ute idag, men där gick hon bet. Jag vägrade.

Vi har all rätt att vägra när det är sånt här kasst väder, eller hur?!

Jag har ungefär lika trist som min idol Ymer:

Husse och jag ska fixa lägerelden, men jag är mest intresserad av andra saker...

Det fikas och jag blir inte helt utan. En gnutta smörgås kan man avvara.

Smörgåsbitar kan vara bra att ha vid sämre tider, så jag gräver för säkerhets skull ner några bitar på speciella ställen.

Här bland löv och sågspån passar att gömma en annan bit. Fyra bra ställen hittade jag för mina smörgåsbitar. Som sagt, det kan vara bra att ha en annan gång när man passerar.  Ville kan ju ha vägarna förbi här om inte annat!

Att vara på utflykt med husse är i alla fall det bästa av allt. Vi är riktiga kompisar.

Nu må ni ha en fin helg alla bloggare!

Jag tänkte vi skulle ha fågel till middag. Andmiddag kanske?

Nu börjar det ta sig i Tuna-land. Snö finns - och den ligger kvar! Snart kanske det blir riktigt bra vinter!?

Jag har rullat mig minst tio gånger och känt hur härligt det är med fräsch snö. Matte hoppas också att några hårstrån ska lossna i snön, så inte alla som jag byter ut nu hamnar under sängen och bakom dörrar. Kameran borde ha följt med på min tur, men den blev kvar hemma - matte "orkade inte" ta med den. Orka, vilket tjafs! Hon ville inte...

Jag fick vara lös i enochenhalv timme och det var verkligen grejen. Jag var så glad att jag hade lust att knycka mattes vantar, men hon gömde dom i fickorna. Jakt är det inte fråga om när jag är med matte, jag vet det. GPS-sändaren runt halsen betyder jakt och fritt språng ut i skogen.

Matte hade för sig att jag skulle komma till henne gång på gång och javisst, det gjorde jag. För hon hade godis i fickorna också.

Vi gick förbi raststället där Ville och jag hade kul och där måste jag bara stanna. Det gick inte att gå förbi utan att kolla om man glömt eller gömt några korvar där. När stället var avsökt kunde vi ta oss vidare. Inga korvar där, dessvärre. Det är viktigt att kolla korvställen!

Jag har viss koll på min nya bekantskap som jobbar och donar en trappa ner. Han är väldigt trevlig - jag voffar bara helt kort när han kommer in genom dörren. Han tillhör ju nästan min flock nu.